ptcarro.blogg.se

Hej!

 

Dagen började med att vi försov oss.. hur ofta händer det i en småbarnsfamilj? 

 

Saken är den att Linnea var uppe till 23 i förrgår och gick sedan upp vid 07. Och igår somnade hon först 21.30 så antog att hon var rätt trött idag. Lillebror var vaken mellan 04-05.30 så när han väl somnade om så sov jag också. 

Vi vaknade vid 8.00 och jag fick sedan väcka Linnea 8.20 och tanken är att vara på förskolan 08.45. Men vi var där först 9.15. 

 

Gör ju såklart inget men det blev stressigare än vanligt och vi fick ta bilen, mest för att det spöregnade också och jag har visst glömt att köpa regnskydd till vagnen.. 

 

Men nu är hon där och jag hade tänkt att diskutera det här med att bli mamma Och saker som tillkommer som man kanske inte tänkt på..

 

Visst är det fantastikt det här med att få barn men det är ju faktiskt så att det är en ganska stor påfrestning på både kropp och psyke att föda fram och ta hand om ett nytt liv. Vissa har ju dessutom en ganska jobbig graviditet. 

 

Jag själv var inte alls förberedd på att kroppen skulle kännas som ett punkterat däck efter förlossningen med Linnea. 

 

Det började med att jag inte ens kunde resa mig upp ur sängen. Sedan skulle man gå och duscha medans ungen gallskrek och det kändes som om det blödde flera liter om en. Och sedan kunde man inte sitta normalt på typ 4 dagar. Vägen tillbaka till träningen kändes extremt lång, vilken jag inte var beredd på då jag kunde köra marklyft 2 dagar innan på 70 kg. Jag fick mjölkstockning med frossa efter en vecka osv..

 

I och med denna upplevelse så var jag beredd på att kroppen skulle vara kaos efteråt. Och var såklart lite deppig över det under graviditeten, att man skulle behöva börja om igen och tappa all styrka m.m. som man lyckats bygga upp igen efter Linnea.

 

Men såhär 3,5 veckor efter förlossningen med lillebror så känns faktiskt kroppen mer återhämtad än sist. 

 

Dock så fick jag ju mjölkstockning efter 2 dagar, sår på ena bröstet och sedan fick han muntorsk som nu också gått över på mig. Så varje gång jag ammar på höger sida så gör det svinont och jag funderar på hur länge till det ska göra det.

 

Förutom det hade man ju såklart grymma eftervärkar ont i bäckenbotten, huvudvärk var och varannan dag pga amning, mjölkstockning & sömnbrist antar jag. 

Svanskotan hade jag ont i redan innan och den blev ju inte bättre efter förlossningen direkt. Samt att rygg och axlar har man ju ständigt värk i efter allt bärande & ammande.

 

När jag låg i mjölkstockning nr 2 med 39 graders feber trots tabletter så vart jag lite uppgiven. Att man ska orka ta hand om 2 barn efter att man knappt orkar med sig själv med feber, extrem trötthet, eftervärkar och sprängande ömma bröst.. 

 

Men det är ju så det är. Men man kanske hade kunnat prata lite mer om det här när man är gravid? Hur man kan förebygga vissa saker. Tips & trix för hur man får gallskrikande bebis lugn, vilket inte alltid är lätt och särskilt inte när man haft en kass natt och dag och inget mer tålamod kvar. Hur man kan undvika och underlätta mjölkstockning, tips för hur man lindrar eftervärkarna osv. 

 

Denna gång var jag lite beredd på allt men det är fortfarende lika jobbigt. Och så ska man försöka vara en bra, rolig och pedagogisk mamma till Linnea samtidigt.. 

Med en dålig natt är det extremt svårt att ha tålamod till alla hennes hittepå och särskilt om lillebror har en dålig dag. 

 

Så har ju såklart alla mammor det. Men det känns inte riktigt som om det är okej att prata om hur jobbigt det är. Man ska ju vara glad över att man fått barn. 

Vilket jag också är såklart!

Men det är en väldigt stor påfrestning och jag är så sjukt imponerad av alla mammor som löser sitt vardagspussel varje dag. 

 

Sedan kan jag även bli lite provocerad av alla instagramkonton som får allt att se ut som om det inte är något problem. De är alltid snyggt stylade, har sjukt snygga hem och hinner med en miljon saker.. 

På riktigt, det är omöjligt! 

 

Jag har sminkat mig 2 gånger sedan Lillebror kom och är glad de dagar jag hinner duscha utan att stressa ihjäl mig!

 

Tanken med detta inlägg är såklart inte att avskräcka någon, mer att det är okej att tycka att det är jobbigt att vara mamma ibland. Och samtidigt hylla oss lite för att vi faktiskt löser allt så grymt bra. 

Och till sist, inte ha dåligt samvete för att allt inte är perfekt. 

 

Det är okej att ha flötigt hår, massa disk i diskhon och några dammråttor här och var! 

 

Nästa dag har du kanske mer energi och tid! ❤️