ptcarro.blogg.se

Hej!

 

Jag tänkte jag skulle dela med mig utav min förlossningsupplevelse denna gång.

 

Efter Linnea så kände jag att jag nog aldrig skulle skaffa ett till barn med tanke på hur min kropp mådde efter förlossningen. 

Jag hade det säkerligen inte kämpigare än någon annan men eftersom jag mådde så grymt bra under graviditeten så blev det en så stor kontrast vad man kunde göra med kroppen och inte. 

 

Minns att första promenaden 4 dagar efter förlossningen gick hur långsamt som helst och kändes inte jättebra. Det tog lång tid innan jag var i närheten av samma träning som jag körde på under graviditeten osv. Samt all denna tid man bara sitter i en soffa och ammar. Och dessa nätter när man väcks flera gånger för att amma och byta blöja..

 

Men sen gick tiden och nu är jag här igen. 

Tiden hemma efter förlossningen / BB kan vi ju ta en annan gång.. Det är ju även det en upplevelse i sig.

 

Men åter till denna förlossning.

Som sagt åkte vi in 04.30 och fick CTG ca 04.30 och undersökt strax där efter. Då var jag öppen 6 cm och värkarna hade redan på dessa 15 min ökat.

 

Vi fick komma in till ett förlossningsrum direkt och allt verkade ganska lugnt och jag kände mig ganska lugn. Funderade bara på om vi åkt in för tidigt under själva CTG:t men nu kände jag att värkarna var mer intensiva och jag fick lustgas direkt.

 

Denna gången kände jag mig fnittrig under lustgasen och skrattade t.o.m åt Adams torra skämt.. 

Förra förlossnigen var jag inte i närheten av att ens dra på smilebanden under själva förlossningen.

 

Så även om denna förlossnigen också blev väldigt intensiv så kände jag mig mer lugn, erfaren och medverkande. Hade koll på vad barnmorskorna gjorde, kunde prata med Adam emellan osv. Förra förlossningen minns jag inte ens vissa delar ifrån. 

 

Skillnaden denna gång var dock att mellan värkarna gjorde det grymt ont i ländryggen och svanskotan och det känns fortfarande av när jag sitter ner mycket nu.

 

Barnmorskan undersökte mig när värkarna började bli riktigt  täta och intensiva, dock sa hon att det nog bara var lite mer öppet och frågade mig om jag tyckte att vi skulle göra som de gjorde sist och ta vattnet.

Vilket jag kände att kanske inte riktigt jag kunde avgöra just nu. Men det gjorde hon sedan, med ett verktyg som såg ut som en stor virknål i trä typ. Ganska sjukt.

 

Men då gick vattnet lite grann men krystvärkarna kom inte igång för det.

 

Men det dröjde nog inte jättemånga minuter förrän värkarna blev intensivare och när jag väl började att ta i så kom krystvärkarna igång.

Resten av vattnet gick och på 2 krystvärkar var han ute om jag ”räknade” rätt. Det blev inte samma krystvärkar som sist för då bara kom de av sig själv när de tog vattnet och de kändes mer tydliga. Nu fick jag mer själv trigga igång dom.

Och mellan värkarna när jag försökte andas så gled han ner mer och mer och sen var han ute.

 

Dock så stod barnmorskan brevid och sa åt mig att bara krysta  i värkarna men just då var det ganska diffust när jag hade värk och när det bara gjorde ont och tryckte på.

 

Så det gick nog lite för fort där, hade kanske önskat mer coachning som jag fick förra gången. Kanske inte hade gjort någon skillnad men denna gången fick jag sy mer och fick alltså mer bristningar. Förra gången gjorde de bara ett litet stygn utan bedövning.

 

Men när han väl kommit ut 06.44

Så var det ju dags för personalbyte, så den förlösande barnmorskan skulle gå hem och det kom in en ny som skulle sy.

Och under tiden hon ska sätta bedövning, vilket typ kändes värre än själva förlossningen,

så ligger lillebror på bröstet och gallskriker.

 

Här kände jag typ bara, fy fasen vad vi kvinnor ska gå igenom mycket.

Först bära på barnet och sen trycka ut barnet, gå sönder så att man måste sys och under tiden försöka få honom att amma så att han skriker mindre. När man har så ont så blir tålamodet väldigt dåligt. 

 

Men efter 2 hemska bedövningspsutor och några stygn senare fick jag honom att amma så att han blev lite lugn.

 

Sedan väntade vi på fikat som man får efter förlossningen. Och både jag och Adam var utsvultna så det smakade ganska bra. Även om jag inte visste hur jag skulle sitta efter att jag fått så sjukt ont i svanskota och rygg samt att man inte villa sitta på bäckenbotten och försöka att inte spilla på lilebror som halvsov på bröstet. 

 

Men jag fick i mig 2 mackor i alla fall och kände att jag fick tillbaka lite energi.

 

Sedan var det dags för dusch och den var grymt skön. Och lillebror var nöjd hos Adam så jag slapp duscha till tonen av skrikande bebis, som förra gången. 

 

Sedan fick vi invänta läkarkontroll och lite sådär innan vi fick åka hem vid 16 tiden. 

Vi valde att åka hem samma dag så vi åkte inte ens upp till BB. Sist sov jag ändå knappt en blund så kunde likaväl åka hem kände vi.