Önskan om att gå ned i vikt..
Nu när man varit gravid så är det ju väldigt vanligt att folk frågar hur mycket man gick upp och så klart om man gått ned alla gravidkilon ännu..
Och det känns liksom som en självklar grej att man ska vilja gå ned i vikt igen.
För det är även det i princip alla mina kunder vill, allt handlar om vikten..
Men oftast när jag väl börjar prata med dom och när vi även kommit igång med träningen, och jag lyckats övertala dom om att styrketräning är en viktig del i att förändra sin kropps utseende. Så uppelver jag att det de egentligen vill är att bli nöjda med sina kroppar och känna sig starka, och det handlar ju egentligen inte om en siffra på vågen.
Det är klart att många skulle må bra av och till och med verkligen behöva tappa några kilon.
Men många skulle även må bra av att kanske gå upp något kilo om det istället handlade om mer muskler på kroppen som leder till att deras skelett och leder belastas mindre och att de får bättre hållning osv.
För mig och även för många andra tror jag att strävan efter att gå ner i vikt och utgå ifrån vågen snarare leder till ångest. Medan träning och strävan efter att kanske bli starkare på gymmet eller springa lite snabbare ger mer självförtoende och en bättre hälsa och utseende på köpet. Och många skulle må bra av att inte ha något att sträva mot utan snarare träna för att de sover bättre, äter bättre, mår bättre psykiskt utan en strävan mot prestation.
För mig har dessa tre veckor efter förlossningen varit ganska jobbiga, eller snarare påfrestande psykisk att inte kunna göra det jag brukar göra och vill göra när jag vill. Utan att det är en till liten minimänniska som tar i princip all den tiden och jag måste lägga upp mina dagar utefter henne.
Sedan är jag van vid att vara aktiv på dagarna och även att träna varje dag, och det har nog påverkat mitt psyke mer än vad det har påverkat mig fysiskt. Just nu skulle inte min kropp klara av att träna på den nivå jag gjorde innan jag var gravid och inte heller så som jag tränade när jag var gravid, men min hjärna vill!
Än så länge är det promenader, Mammamage appen som gäller men jag har även börjat lite grann med TRX-band och gummiband och hoppas på att kunna trappa upp träningen mer och mer. Och jag hoppas på att kunna hitta rutiner så att Linnea även är nöjd när jag gör detta..
Jag har i princip bara velat gå ned i vikt 2 gånger tidigare i mitt liv, eller i alla fall försökt 2 gånger.
Första gången var när jag gick på gymnasiet och hade dragit på mig några "sambokilon" som det kallas och plötsligt gått upp 4 kilo under en sommar.
Andra gången var när jag skulle börja plugga och ville komma i form lite innan jag skulle börja plugga Spa-programmet där man skulle läsa om träning och hälsa. Första gången minns jag inte om jag gick ned i vikt men jag började träna igen och blev nog hyffsat nöjd över min vikt.
Andra gången gav jag mig tusan på att jag skulle ha rutor på magen för en gångs skull i mitt liv. Så jag började gå ned i vikt och vägde mig ganska regelbundet, men sedan blev det lite en grej att jag väl lyckades gå ned och då ville jag gå ned lite till. Till slut blev det nog lite för mycket för att jag egentligen skulle vara nöjd, men tror att det var första gången jag väl var nöjd med min mage. Men jag mådde inte bättre för de, så man blir inte lyckligare över att ha synliga rutor på magen..
Sedan brydde jag mig inte mer om vågen men då jag pluggade i en liten by som jag nog måste kalla grythyttan för,så tränade jag varje dag och gick morgonpromenad varje dag. Mest för att jag inte hade något annat att göra men sedan blev det en grej att det kändes liksom fel att jag inte tränade eller gick promenad någon dag.
Vilket inte heller alltid var hälsosamt till slut.
Jag hade en period där uppe där jag ville börja bygga muskler, men det gick ju inte när man tränade så pass mycket som jag gjorde samt att jag tränade för mycket kondition då jag även spelade innebandy 4 dagar i veckan och gick promenader varje morgon. Det bröt ned mer än vad det byggde upp så att säga.
Sedan började jag plugga till PT och kostrådgivare i Stockholm och började istället gymma endast 3 dagar i veckan, förutom att jag cyklade till skolan och gick någon gång i bland och att vi hade lite träning i skolan med bl.a löpning och olika tester osv.
Då gick jag plötsligt upp 3 kilo på 4 månader men det gjorde mig ingenting då för äntligen kändes det som om min kropp svarade lite på styrketräningen och det var ju det jag ville. Jag ville bli starkare och bättre på min träning. Vikten spelar ju ingen roll i det läget och man måste ha vilodagar och man måste äta som en häst när man vill bygga muskler, särskilt när man är en speta som jag var då.
Så frågan om jag gått ner mina gravidkilon eller inte kan jag inte svara på för jag har nämligen inte vägt mig.
Ha en bra onsdag!
/C
Förr förra sommaren när jag testade att gå på WT shakes och tappade snabbt några kilon.. detta var dock bara i rent utbildningssyfte.
Nedan en bild från precis innan jag började plugga i Grythyttan och en från förra året då jag gymmat lite mer och körde bara kondition i form av Grit-pass i princip. Då vägde jag mig regelbundet, det gjorde jag typ aldrig på bild 2.
Och här är jag gravid i v.32.